Olympisk Fackeltävling Upplevelse
Kamera på … kolla. Kamera redo … kolla. Åh, hon är här – snabbt!
På lördagen den 14e juli 2012, välkomnade ön facklan till ön, längs Bournemouth – Southampton-sträckan av Olympisk Fackelrutt. Så långt som Isle of Wight-evenemang går, kommer detta att gå till historien. Facklan har nu rest via facklor i 57 dagar genom hela Storbritannien, vilket når så mycket av befolkningen som möjligt! Dag 70 kommer att se den nå London, för London 2012. Det har funnits 8000 fackelbärare, vilket för övrigt är antalet små hål som skurits i var och en av de 8000 olika facklor som använts längs resan.
Officiella London 2012 Videohöjdpunkter …
Så, hur var den Olympiska Fackeltävlingen på Isle of Wight? Tja, jag kan inte säga att den var särskilt bra Isle of Wight-vädret. Egentligen, eftersom det hade regnat mycket var det ganska blött! Jag är säker på att detta kanske har avskräckt några öbor, som istället valde att titta på den via BBC:s direktsändning av Olympiska Fackeltävlingen online. Men för tiotusentals invånare och turister dämpade regnet våra sinnen inte. Beväpnade med paraplyer och regnjackor kom Isle of Wight-städerna och byarna längs den Olympiska Fackelrutten till liv med ett imponerande antal människor, som var ivriga att se facklan och stötta Isle of Wight:s fackelbärare.
Atmosfären var en av förväntan och spänning, med den gode gamla Union Jack-flaggorna viftande igen … som precis hade lagts bort sedan Drottningens Diamantjubileumsfirande! Innan fackelbäraren kom i sikte, passerade de olika sponsorsbilarna förbi, musiken dånande för att få publiken att gå igång och vara redo för facklan. När vi visste att facklan bara var några minuter bakom, orsakade varje polis motorcykel som passerade eller jubel från publiken en fläkt av spänning, vilket fick folk att sträcka på sina nackar för att se om den Olympiska Facklan var på väg!
Efter att ha lyssnat på den utmärkta sändningen på Isle of Wight Radio, samtidigt som jag höll ett öga på Isle of Wight County Press Twitter flöde under morgonen, visste jag exakt var facklan skulle vara och när, och begav mig av för att se den Olympiska facklan vid Osborne House i East Cowes. Jag beslöt mig för att inte försöka göra en video den här gången, eftersom jag hade sett facklan på nyheterna och London2012:s YouTube-kanal, jag visste hur snabbt den passerar. En video som tas medan man springer för att hinna ikapp, med kameran studsa omkring och göra er alla snurriga och då och då få en skymt av fackelbärarens rygg skulle troligtvis inte ha varit den bästa visningen. Istället förberedde jag mig för att försöka och (snabbt) ta några foton för My Guide Isle of Wight på Facebook. När jag såg mig omkring, var jag inte den enda som var redo, med kameran i beredskap för att försöka få en bra bild av detta engångstillfälle!
Den officiella London2012 Dag 57 Bournemouth till Southampton video …
Stående vid portarna till Osborne House, hörde vi alla jubel från publiken och visste att tiden var kommen. Kamera på … kolla. Kamera redo … kolla. Åh, hon är här – snabbt! Klick. Åh, skit …
En dålig bild och hon är borta! Men jag lät mig inte lätt avskräckas. Från och med nu blev jag en av de personer ni har sett springa bakom facklan, febrilt försöker hänga med! Men det var fantastiskt roligt och en fantastisk plats att springa på, längs den privata vägen i de vackra trädgårdarna till denna English Heritage egendom. Faktiskt var en grupp av oss som följde efter, skrattade och hejade, inklusive de mycket stolta vännerna och familj till en av East Cowes fackelbärare som var sprickfyllda av stolthet och stöttade henne längs hennes väg. Efter en byte av fackelbärare och 'kyssen' av facklorna, var vi av igen. Facklan bars genom Osborne Houses grunder, och sedan ut till huvudvägen.
Isle of Wight Olympiska Fackelupplevelse var spännande, ett verkligt höjdpunkt på Isle of Wight:s evenemangskalender 2012. Efter att ha följt tre olika fackelbärare, var jag ovilligt tvungen att ge upp för sticket i mitt bröst, och ångrade också att jag hade på mig en mycket varm vattentät jacka på vad som visade sig vara en mycket mild dag. De gratis dryckerna som en av sponsorbilarna hade delat ut tidigare var nu mycket uppskattade! (För att inte nämna ... jag springer inte vanligtvis över några längre avstånd.)
Alla gick därifrån med ett leende på läpparna och kände att de hade varit en del av en viktig världs händelse, något som de troligtvis inte kommer att få se igen under sin livstid. En av mina favoritstunder var att se en liten pojke uppmuntras av sin mamma att hålla i den fackla som tillhörde en mycket vänlig fackelbärare som redan hade sprungit. Det kommer att bli en historia att påminna honom om i åren framöver … bra jobbat mamma!
Huvudbild av chelmsfordblue
